Vad är Nyliberalism?

Ja, vad är egentligen nyliberalism?

En kort sammanfattning kan vara att det är en ekonomisk “teori” som trots att den nobelprisbelönats inte alls fungerar så som dess upphovsmän, Hayek, Friedmann med flera, tänkte eller trodde att den skulle fungera.

Tanken var att om man lät marknaden råda över så mycket som möjligt i ett samhälle och samtidigt blandade in staten eller samhället så lite som möjligt så skulle allt bli så mycket bättre för alla i hela samhället.

Det har nu prövats i ett otal länder under flera decennier.

Blev det bättre?

Svaret är NEJ! Tanken var ju att med egenintresset eller egoismen som drivkraft skulle allt utvecklas snabbare och mer värde skulle skapas och det skulle komma alla till godo. Så har det inte blivit. Det har i stället visat sig att alltmer av det värde som faktiskt skapas “flyter uppåt” till dem som redan äger och till dem som redan har en förmögenhet. Samtidigt som allt mindre “sipprar ner” till dem som lite och ingenting har. Fattigdomen ökar samtidigt som omåttliga rikedomar byggs upp för det lilla fåtal som redan har mest. Klyftorna i samhället växer år efter år.

Vart tar då alla pengar, allt värde vi skapar tillsammans, vår gemensamt hopskramlade BNP vägen?

Det visar sig att en ökande andel av BNP “flyter uppåt” medan en minskande andel tillfaller det stora flertalet. Samtidigt sänks skatterna och samhällets andel minskar likaså. Vad händer då med dessa pengar som flyter uppåt? Kommer de oss alla till del? Om man beräknar hur mycket förmögenhet som finns i vårt land så kommer man fram till någonstans mellan 2,5 och 3 miljoner per person (barn och vuxna inräknade). Det inkluderar värdet av fastigheter och andra finansiella tillgångar liksom tillgången på våra bankkonton minus skulder. Hur många har sådana tillgångar? Kanske en del pensionärer som har betalat av på sitt eget hus i hel sitt liv.

Förutom de som har de verkligt stora tillgångarna, mångmiljonärer och miljardärer. Vad händer med deras tillgångar? Det finns uppskattningar (vi saknar ett förmögenhetsregister sedan förmögenhetsskatten avskaffades så allt blir uppskattningar) att runt 30% av dessa tillgångar som finns hos de riktigt förmögna återinvesteras i vårt land, medan resterande lever sitt eget liv på världens börser, ofta i korta snabba affärer, med aktier, obligationer, fonder, metaller, råvaror med ett enda syfte. Att växa till förmån för ägaren av kapitalet. Att få 10% eller mer i årlig avkastning är inte svårt för den med mycket kapital att tillgå.

Är det här en bra utveckling för ett samhälle? Ger det oss människor ett bättre liv? Gynnar det arbete och tillväxt? Skapar det ett tryggare samhälle? Gör det oss friskare? Lever vi längre? Gynnar det våra barn och unga? Får vi ett bättre liv som gamla och pensionärer? Ökar tillväxten fortare? Leder det till mer omsorg om vår miljö?

Svaret på samtliga dessa frågor är: NEJ!

Egennyttan som drivkraft är riktigt bra på en sak: Att skapa stora privata förmögenheter. Något som ytterligare förstärks av låga eller inga kapitalskatter. Ett sådant samhälle karaktäriseras av ökande spänningar och slits isär med ökande arbetslöshet, ökande psykisk ohälsa, ökande missbruk, ökande (ungdoms-) brottslighet, behov av fler fängelser. Fler människor som lever under hot om vräkning och har svårt att se hur man skall kunna sätta mat på bordet åt sig själva och sina barn.

Det samhälle vi håller på att få med högerpolitik som har sitt ursprung i dagens nyliberalism är inget samhälle vi varken behöver sträva efter eller önskar oss.

Under en lång period, i synnerhet årtiondena efter andra världskriget kom den svenska, då socialdemokratiska, regeringen att i praktiken ta starkt intryck av en annan ekonom, John Maynard Keynes, som förespråkade samhällelig inblandning i ekonomin, i synnerhet för att utjämna konjunkturen och för att upprätthålla låg arbetslöshet i ett samhälle. Förgrundsfigurer i detta arbete var Per-Albin Hansson och Ernst Wigforss liksom deras efterträdare Tage Erlander och Gunnar Sträng. Dessa två “radarpar”, som båda visade prov på en betydande mängd sunt förnuft, var tveklöst besjälade av att skapa det goda samhället för hela befolkningen. Full sysselsättning, moderna bostäder som alla kunde få del av, socialt och ekonomiskt skyddsnät som gjorde människorna trygga trots ett allt snabbare föränderligt samhälle. Skola, sjukvård, åldringsvård för livets alla skeden och till för alla på lika villkor.

Deras ansträngningar lyckades till och med över förväntan och så såg Sverige också ut under 1970-talet och en tid framåt.

Det var innan nyliberalism och egenintresse gjort entré i svensk och europeisk politik.

Det finns ingenting som hindrar att vi lär oss något av detta och att vi åter kan föra upp Sverige på topplistan och bli ett föredöme för andra länder som faktiskt brottas med samma problem som vi har. Folkligt missnöje, framväxt av missnöjespartier som tyska AFD, engelska Reform UK och franska Front National (Rassemblement National) liksom vårt svenska SD. Partier som riktar blickarna mot invandrarna i stället för att peka på det verkliga problemet, vår orättvisa ekonomiska politik som följer av att vi fastnat i nyliberalismen. Även det amerikanska valet av en sådan person som Trump till president kan ses som en del av samma fenomen.

Den som är nyfiken på vad som hände under Hanssons och Wigforss tid kan läsa Henrik Arnstads bok “Den förbannade optimisten Ernst Wigforss: socialisten som skapade Sverige”.

Den som vill veta mer om nyliberalismens skadeverkningar runt om i världen kan även läsa Naomi Kleins bok “Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott”.

Det talas nu en hel del om vänstersväng. Det är en högst relevant diskussion. Vi har med nyliberalism och egoism som ledstjärna kommit väldigt långt till höger. Sverige håller på att förlora sin själ som det trygga landet med låg arbetslöshet och ett av världens bästa skolsystem och utmärkt både sjuk- och äldrevård. Vi har inte förlorat kompetensen, men vi har förlorat mycket kapacitet och skapat både köer och försvagat utbildningen med färre behöriga lärare och otillräcklig kapacitet för att kunna ta väl hand om våra unga som ibland kan behöva extra stöd på sin väg in i vuxenvärlden.

Min bedömning är att vi kommer att behöva uppemot tre hela valperioder för att komma i kapp. Och det förutsätter att vi helt kan lämna den nyliberala (höger-) politiken bakom oss.

Jag skriver mer om detta, VAD?, HUR? och VARFÖR? i min framtidsinriktade bok som kom ut för två år sedan och där jag även förutsåg en hel del om den nödvändiga renoveringen efter Tidö-regeringens härjningar som snarast ökat hastigheten mot avgrunden.

Det finns mer att läsa om min bok på min hemsida Sverigesval.org

Bokens titel: “Sveriges väl – är Sveriges val”

Läs den gärna före valet och bestäm er sedan viket land ni vill att ni själva och era efterkommande skall leva och åldras i.

För mig är valet självklart!