r>g

r>g - Turboeffekten som gör att nyliberalismen skapar ännu större ojämlikhet

Vad betyder egentligen olikheten r>g för ekonomins utveckling. Och för att driva på utvecklingen mot ökande ojämlikhet?

Olikheten r>g står för att avkastningen, det vill säga r, ränta eller räntabilitet eller avkastning på kapital (så gott som) alltid är större än g (growth) tillväxten. Och vad innebär nu det?

Enkelt uttryckt kan man säga att det innebär att det går (betydligt) fortare att tjäna pengar och bli rik på kapital, företagande eller innehav av egendom än på arbete. Det gäller i princip ersättningen för allt lönearbete som ju i huvudsak följer tillväxttakten i samhället.

Historiskt sett harden årliga tillväxttakten i industrisamhällena vi känner sedan mer än 200 år tillbaka legat på 1-2 % och mestadels närmare 1 % med undantag för inverkan av större krig då tillväxten kunnat bli något högre. Vissa perioder av högkonjunktur har också uppvisat tillväxttakt som är uppemot 3 %. Kina är ett intressant undantag som under sina senaste decennier av uppbyggnad för att komma ikapp industriländerna legat runt 5 % tillväxt. Detta har också skett under speciella förhållanden och under strikt statlig kontroll.

Vi kan alltså konstatera att g i genomsnitt kan förväntas ligga runt eller strax över 1 % med tillfälliga stegringar till 2 eller 3 %.

Hur är det då med r?

När det gäller r gäller ett mer sammansatt resonemang och man kan säga att det beror på.

Vad beror det då på? Det beror på förmögenhetens beskaffenhet. Om det är likvida medel, alltså kontanta pengar, värdepapper som aktier och obligationer, fastigheter etc.

De flesta som har ett vanligt bankkonto med lite mindre belopp vet att räntan man får är rätt så låg, om man över huvud taget får någon ränta, någon enstaka procent, alltså i paritet med g eller I bästa fall kanske strax över.

Den stora effekten på kapitalets tillväxt får man när kapitalet börjar bli lite större och man kan, antingen själv eller med professionell hjälp, placera kapitalet på ett bättre sätt. Man kan helt enkelt riskoptimera och ju mer kapital det handlar om desto mer kan man sprida risken och samtidigt öka avkastningen. Lite förenklat kan man säga att ett kapital på något tiotal miljoner kan med hjälp eller med egen förmåga och rimlig risk nå avkastning på runt 4-6 %. Har man däremot uppemot 100 miljoner eller mer och dels kan acceptera en lite högre risk och dels satsar på en mer kvalificerad rådgivning kan man vänta sig en avkastning som är runt 10 % eller till och med högre.

Slutsatsen är alltså att avkastningen på kapital beror på hur mycket kapital man har. Men generellt gäller att avkastningen r så gott som alltid är högre än g och att skillnaden ar större ju mer kapital man har tillgång till.

För att tala klarspråk så är det ett stort motstånd mot att bli rik på arbete, åtminstone om man har “vanliga” löner. Samtidigt är det betydligt enklare att nå goda inkomster om man har tillgång till tillräckligt mycket kapital. Det är kanske inte någon överraskning. Och det gäller oberoende av var kapitalet kommer ifrån, gåva. arv, egen intjäning eller större investeringar (ofta med lånade pengar och därmed högre risk) i exempelvis företag.

Men innebörden är i praktiken att gapet mellan vanliga löntagares och kapitalägares inkomster växer. Det är en effekt som kunnat konstateras under den långa period av nyliberalism som ju påstods göra det bättre för alla, men som snarare betytt motsatsen. Den så kallade “hästskitsteorin”, eller det gamla uttrycket, att när det regnar på prosten så droppar det på klockaren, har visat sig vara helt felaktig. Och i tillägg till detta det faktum att r>g har tillfört en betydande turboeffekt i takten mot större ojämlikhet.

Vi vet redan från omfattande forskning att ett mer ojämlikt samhälle mår sämre på väldigt många sätt. De flesta kan nog också förstå det negativa inflytande som omåttlig rikedom och dess konsekvenser i form av ett överdådigt leverne som åtminstone vissa uppvisar sänder signaler som har en negativ inverkan på barn och ungdomar. Och då i synnerhet de som lever i relativ fattigdom på grund av svårigheten att själva få ett arbete eller föräldrarnas avsaknad av arbete och ibland också föräldrar med missbruksproblem. En problembild som karaktäriserar det mer ojämlika samhället.

Vad kan vi då göra åt situationen som den är nu?

Oxfam är mer än tydliga i sin rapport från oktober 2024:

“Sverige rasar från första till 24:e plats i Oxfams senaste globala jämlikhetsindex. Och vad gäller ojämlik fördelning av rikedom är vi enligt årliga Global wealth index bland de allra sämsta i världen – tillsammans med diktaturer som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien.”

“Det är ingen slump att det ser ut som det gör, säger Rosaline Marbinah, policychef på Oxfam Sverige.”

Oxfam konstaterar vidare att orsaken till Sveriges kräftgång när det gäller jämlikhet, där Sverige legat i topp, är vår nuvarande skattepolitik. Vi saknar progressiva skatter på lönesidan och vi har tagit bort förmögenhetsskatterna på arv, gåva, kapital och fastigheter. Detta är enligt Oxfam de viktigaste orsakerna till att ojämlikheten också fortsätter att öka i Sverige.

Rosaline Marbinah konstaterar också:

“-Starka välfärdsstater skapar jämlika samhällen för att det är bättre och tryggare samhällen för alla, men framför allt är såklart människor med låg- och lägre inkomst beroende av en fungerande välfärd.

Ökad ojämlikhet skapar social splittring och tilltagande otrygghet.

Ojämlikhet drabbar alla genom ökad brottslighet, gängkriminalitet, segregation och så vidare, men mest akut är det såklart för de mest utsatta. 15 % av Sveriges befolkning lever i relativ fattigdom och alltfler har inte råd med mat för dagen eller nödvändig sjukvård. De här siffrorna borde verkligen vara ett “wake up call” för våra politiker.”

John Rawls konstaterar också att det trots det han kallar differensprincipen i sin väl genomarbetade teori om rättvisa som skälighet “bör skillnaden i inkomst och förmögenhet inte bli omåttlig i praktiken”. Jag har svårt att föreställa mig att han tänkte sig att chefslöner uppemot 100 gånger större än en medel- eller medianlön som skäliga. Eller att förmögenheter stora som en mindre statsbudget kunde vara att anse som skäliga.

Thomas Piketty konstaterar också baserat på empiriska data att en högre progressiv löneskatt i sig själv verkar återhållande på orimligt höga löner. Deta är ytterligare en positiv effekt för ökad jämlikhet I ett samhälle.

Det är ju ingen tvekan om att hela “paketet” med nyliberal politik, avskaffade kapitalskatter och turboeffekten r>g bara kommer att göra ojämlikheten ännu större allteftersom tiden går. Brottsligheten ökar, missbruken ökar, livslängden blir kortare, välfärden går på knäna och fler blir fattiga och de redan fattiga blir ännu fattigare medan antalet miljardärer fortsätter att öka. Det är så systemet är riggat idag.

Det måste till en ändring!

Referenser:

Thomas Piketty, “Kapitalet i tjugoförsta århundradet”

Thomas Piketty, “Kort historik om jämlikhet”

John Rawls, “En teori om rättvisa”

Richard Wilkinson, Kate Pickett, “Jämlikhetsanden”

Richard Wilkinson, Kate Pickett, “Den inre ojämlikheten”

Oxfams rapport 2024: https://oxfam.se/crii-2024/