Ojämlikhetens pris - Utbildning

“Våra framsteg som nation kan inte ske snabbare än våra framsteg på utbildningens område. Det mänskliga intellektet är vår grundläggande resurs.”

John F Kennedy

Visst hade han rätt och det är en sanning som gäller än idag.

Sverige var ett av de verkligt ledande och framstående länderna och ett föredöme när det gäller utbildning, både den obligatoriska skolan och högre utbildning inom både humaniora och naturvetenskaper under vad vi brukar kalla “efterkrigstiden”. Vi uppvisade alltid goda resultat i jämförelser som gjordes mellan länder när det gäller matematik, naturvetenskap och läsförståelse. När Pisamätningarna började år 2000 låg vi och “flåsade” de bästa i nacken. I tidigare mindre regelbundna jämförelser hade vi legat nära toppen under lång tid.

Sedan dess har mycket hänt. Många förändringar har gjorts varav friskolereformens genombrott och betygsskalan med F som uttalat underkänt kanske kan ses som de viktigaste. Skolan har blivit mer ojämlik, mer segregerad, mindre kompensatorisk och mindre förlåtande. Följden är att fler lär sig mindre och framför allt att fler “straffas ut” i tidig ålder genom att inte ges behörighet till högre utbildning som krävs inom allt fler områden. 2024 var det 16 % av de elever som slutade nian som inte blev godkända i alla kärnämnen och således inte var behöriga att söka till gymnasium. Med ett sådant betyg är det också svårare att hitta ett jobb där man blir accepterad.

För att tala klarspråk: En ojämlik och segregerad skola är ett hot mot Sveriges framtid. Friskolesystemet som driver segregation och betygsinflation och fler icke behöriga lärare är ett fiasko.

Vi har en växande ojämlikhet i Sverige (och även i många andra så kallade rika länder) sedan mer än tre årtionden. Denna ojämlikhet förstärks av de privatiseringar som skett inte minst inom skolan. Ojämlikhet är som vi kommer att se i det följande en viktig faktor när det gäller skolresultat. I bilden nedan kan vi se resultatet för ett stort antal rika länder. Siffermaterialet är från början av 2000-talet och från den forskning om ojämlikhetens följder som bedrivits av författarna till “Jämlikhetsanden”, Wilkinson och Pickett.

Sverige placerar sig relativt väl här men som framgår ovan har Sverige fallit i mätningarna sedan dess. Det går inte att bortse från att ojämlikheten som ökat snabbare i Sverige än i många andra rika länder är en bidragande faktor. En ojämlikhet som förstärkts av en mer segregerande skola, som blivit följden av friskolornas intåg.

Vad beträffar ojämlikhetens betydelse är det enligt forskning i bland annat Storbritannien familjebakgrunden som påverkar vilka resultat som utbildningen leder till. I en rapport om utbildningens framtid i Storbritannien beskriver Melissa Benn och Fiona Miller hur:

“… ett av de största problemen som brittiska skolor står inför är klyftan mellan rika och fattiga, den enorma skillnaden i barns hemförhållanden och det sociala och kulturella kapital som de för med sig till skolan”.

Eftersom utbildning i alla dess former är så viktigt för speciellt en ung människa är det viktigt att den sker på ett sätt och i former som gör alla både delaktiga och inger framtidshopp. Att jag kan och att jag kan se en framtid med något som jag kan uppfatta som intressant och stimulerande. Att jag kan bygga upp ett liv och en tillvaro för mig och kanske för en familj och egna barn. Att då gå ut skolan och känna att man inte vet vad man skall ta sig till är tyvärr väldigt destruktivt och leder i allt för många fall till både missbruk och kriminalitet.

Genom att öka jämlikheten, återinföra en enhetlig skola för alla unga med hög jämn kvalitet och behöriga lärare skapar vi ett bättre samhälle med mindre missbruk, mindre psykiska problem minskad kriminalitet och ger samtidigt den yngre generationen mer av framtidshopp.