Ojämlikhetens pris - Sjukdom och död

Som ni som redan tagit del av mina tidigare artiklar om ojämlikhetens pris eller kanske till och med börjat läsa någon av böckerna “Jämlikhetsanden” eller “Den inre ojämlikheten” finns det mycket i allas våra liv som påverkas av hur jämlikt eller ojämlikt samhället är. Den här gången kommer jag att fokusera på hur sjukdom och död hänger samman med och uppenbarligen påverkas av hur jämlikt eller ojämlikt ett samhälle är.

Ända fram till och större delen av 1800-talet dominerade infektionssjukdomar som orsak till sjukdom och död. När vi började få bukt med dessa under 1900-talet började i stället hjärtsjukdomar och cancer ta över som dominerande orsaker till död och ohälsa. Val av livsstil och att undvika riskfaktorer blev viktigt för att bibehålla en god hälsa. Samtidigt utvecklades sjukvården och allt fler sjukdomstillstånd kunde behandlas.

Under senare delen av 1900-talet gjordes viktiga nya upptäckter och man kunde härleda stress som en allt viktigare orsak till flera kroniska sjukdomar, speciellt hjärtsjukdomar. Inledningsvis kom hjärtproblem att betraktas som en “direktörssjukdom”. Den skulle då ha förorsakats av den extrema stress som individer med stort ansvar utsattes för.

Långtidsstudier som genomförts under senare delen av 1900-talet har dock givit ett helt annat resultat. Man fann omvänt att det var de som befann sig lägre i hierarkierna som drabbades och också hade högre dödstal. Fortsatta studier har visat att lågstatusjobb förutom hjärtproblem är förenade med ökad risk för vissa typer av cancer, kronisk lungsjukdom, gastrointestinala sjukdomar, depressioner, självmord, sjukfrånvaro, ryggsmärtor och självrapporterad ohälsa. Man sökte förklaring i livsstilsfaktorer som rökning och andra livsstilsfaktorer, men dessa hade alla en begränsad påverkan enligt dessa studier.

Det finns idag ett flertal studier som alla visar på att låg social status har en tydlig inverkan på fysisk hälsa och det gäller inte bara dem som befinner sig längst ner i den sociala hierarkin. Det visar sig också finnas en “social hälsogradient” som löper tvärs igenom samhället och det har således stor betydelse vilken plats vi har i förhållande till andra.

Den som vill fördjupa sig ytterligare i detta ämne rekommenderas läsa mer i “Jämlikhetsanden” och “Den inre ojämlikheten”, se listan med “Läsvärt” på min hemsida.

Efter denna genomgång bör det vara lätt att förstå det följande resonemangen angående sjukdom och död i olika samhällen.

Ojämlikhet går att förknippa med lägre förväntad livslängd, högre barnadödlighet, kortväxthet, dålig självrapporterad hälsa, låg födelsevikt, aids och depressioner, se exempel i diagram nedan.

Sverige ligger som synes bra till efter en mycket lång period av att vara ett av världens mest jämlika länder. Denna utveckling bröts i Sverige för ett par decennier sedan och Sveriges position kan därför förväntas ha förändrats. Diagrammet är ur “Jämlikhetsanden” som publicerades 2009 och bygger därför på data från 2000-talets början. Det är inte de absoluta talen som är viktiga utan snarare den uppenbara regressionen eller sambandet.

Ytterligare ett belysande exempel är diagrammet ovan som visar sambandet mellan ojämlikhet och spädbarnsdöd. Även här lyckas de mest jämlika länderna Japan och Sverige allra bäst. Ett intressant exempel är också Grekland som är ett relativt sett fattigt land men som ändå klarar sig betydligt bättre både när det gäller livslängd och spädbarnsdöd än världens kanske rikaste land (men också mycket ojämlika) USA.

En ytterligare och viktig observation i relation till sjukvårdens kostnader och dess inverkan (eller snarare avsaknad av inverkan) på livslängden kan vi se i diagrammet nedan.

Intressant är att även här ligger Japan och Sverige i topp när det gäller livslängd. Detta trots att länder som exempelvis USA och Schweiz lägger betydligt mer pengar på sjukvård per invånare än både Sverige och Japan. Det här torde åtminstone till del förklaras av den svenska modellen med en sjukvård för alla och en sjukvårdslag som åtminstone vid 2000-talets början tillämpades någorlunda konsekvent. Privatiseringar och gradvis förflyttning till plånboken i stället för fokusering på den enskildes behov har sannolikt rubbat denna tidigare positiva utveckling. Detta stärks av jämförelsen med USA vars sjukvård bygger på (dyra) försäkringar som ofta betalas av arbetsgivaren för den som har ett jobb och av övriga om de har råd. Samtidigt saknar en betydande del av befolkningen försäkringar och därmed också tillgång till adekvat vård. Det omdebatterade “Medicaid” i USA är ett begränsat försök att minska denna orättvisa.

Tyvärr ser vi en liknande utveckling i Sverige. John Lapidus beskriver i boken “Den sjuka debatten” hur mer än 700,000 människor i Sverige har någon form av privat sjukförsäkring antingen betald av dem själva eller av arbetsgivaren. Efterfrågan på dessa försäkringar har uppstått som en följd av att den svenska sjukvården urholkats och att köerna växt på grund av både åtstramningspolitik och betydande läckage till privata alternativ baserat på individuella (eller kollektiva) försäkringar och privata vårdgivare som inte i praktiken efterlever svensk sjukvårdslag om vård till var och en efter hens behov. Privata vårdgivare som till och med i vissa fall har påkommits med betydande överfakturering.

En utmärkt sammanfattning har givits av redaktionen för British Medical Journal med anledning av de många olika studier som publicerats om sambandet mellan ojämlikhet, dödlighet och hälsa:

“Den grundläggande tanken är att det avgörande för att bestämma dödlighet och hälsa i ett samhälle är mindre den samlade rikedomen i samhället och mer hur jämnt denna rikedom fördelas. Ju mer jämlikt rikedomen fördelas, desto bättre är hälsan i samhället.”