Ojämlikhetens pris - Gängkriminalitet och drogmissbruk

Evin Cetin, tidigare advokat och nu författare till två mycket informativa böcker tillsammans med Jens Liljestrand om gängen, gängkriminaliteten och de gängkriminella. “Mitt ibland oss” och “Barnsoldater”. Böckerna bygger på intervjuer med gängkriminella på “alla nivåer”, äldre som leder och driver “verksamheten”, mellanåldrarna som svarar för “produktion” och verkställighet och de yngsta “springisarna”. De senare kan såväl leverera narkotika till kunderna som gömma och leverera vapen och mindre partier narkotika inom “distributörsledet”. Kort sagt en organisationsmodell som vilket företag som helst för att på bästa sätt och med god lönsamhet tillfredsställa ett växande kundbehov.

Verksamheten skiljer sig på främst två sätt från annan kommersiell verksamhet, den är olaglig och den har sina egna “regler” inom och mellan grupperingar/konkurrenter. Den som inte följer dessa regler riskerar att bli kraftigt skuldsatt och i slutändan även få ett pris på sitt huvud, det vill säga dödsstraff. Ett straff som också kan utmätas för oönskad konkurrens…

Många rekryteras redan i 12-13-årsåldern och till och med tidigare. En del stiger i “graderna och får ta större ansvar. Gemensamt är att många löper stor risk att inte leva till de fyller 25 år. Och många åker fast och får en prick i straffregistret. Något som kan innebära att de varken kan få något vanligt arbete eller få hyra en bostad i framtiden.

Vilka är det då som rekryteras?

Trångboddhet och fattigdom, arbetslösa föräldrar, diagnoser som gör skolgången svår utan tillräckligt stöd varken från skolan eller hemifrån är inte ovanliga förklaringar. Men det är också barn och unga från välsituerade familjer som dras in av “rekryterarna”. Oftast i egenskap av “kunder” som vill prova på och blir fast, kanske får lite “gratisprover” och blir mer beroende och det slutar med att de blir skuldsatta. Till slut accepterar de att bli springisar och distribuera för att kunna betala av skulden och för att kunna fortsätta sitt missbruk.

Det är således barn och unga från fattiga familjer som ofta också tänker att de vill hjälpa till med familjens dåliga ekonomi, köpa (fina) kläder åt sig själva och syskonen. Samtidigt lockas de som egentligen har allt de behöver med både drogerna och bra betalt för enkla “jobb”. Det senare är unga som också har lättare att “passera under radarn” i de områden som domineras av vad de kallar “svensksvenskar”.

Den illegala droghandeln skär därmed igenom hela samhällsstrukturen. Det är inga grupper som går fria. Vilka ungdomar och vilka familjer som helst kan drabbas.

Vem är det då som köper? För det är många och mycket det handlar om. Det är stora affärer och en uppskattning från tull och polis är att marknaden omsätter minst 15 miljarder per år enligt siffror från 2023. Bedömningen är också att det fortsätter att öka.

Jag försöker lite förenklat dela in kunderna i fyra kategorier. Verkligheten är naturligtvis mer komplex än så här:

• Unga som tidigt fastnat i missbruk och varken klarar av att arbeta eller på annat sätt kan försörja sig själva. Dessa skulle alla behöva hjälp med avgiftning och kunna erbjudas utbildning och i slutändan ett arbete att gå till.

• Stressade och inte sällan deprimerade människor med en krävande arbetssituation som känner ett mycket starkt behov av att stressa av, inledningsvis inför veckoslutet, men med tiden allt oftare och då går in i ett mer “kontrollerat missbruk”. Detta är människor med oftast ordnad ekonomi, som dock riskerar att bli alltmera ansträngd om missbruket ökar.

• Festknarkare som vill ha ett rus, även de inte sällan under helgerna. Detta är ofta människor med god eller mycket god ekonomi.

• Säljarna och distributörerna själva som ofta blivit tillvänjda tidigt.

Samtidigt som försäljningen uppskattas till 15 miljarder per år (se ovan) finns det siffror som visar att denna droganvändning medför kostnader för samhället på runt 44 miljarder per år (2020). Cirka 70,000 personer beräknas ha ett så allvarligt missbruk att de kräver vård, medan runt 500,000 – 650,000 personer svarar att de använt narkotika i någon form under året lite beroende på undersökning. Användningen verkar också vara mer vanligt förekommande bland unga än bland äldre och även vanligare bland män än bland kvinnor.

Kanske viktigast av allt är att förstå är att utan en marknad som efterfrågar narkotika så skulle det inte heller finnas någon affärsverksamhet baserad på gängkriminella. Det skulle inte existera någon marknad med sina egna hårda konkurrensregler som förstör livet för unga människor och som leder till både sprängningar och beställningsmord.

Citerat ur en intervju i boken “Mitt ibland oss”:

“Jag (Evin Cetin) frågar hur han reagerar när han hör etablissemanget tala om våldet i förorterna. Då smalnar hans ögon och rösten blir hård.

-Jag skiter i dem. De får tycka vad de vill, det är de som finansierar oss. De kan sitta på sina kontor måndag till torsdag och snacka skit om förorten och invandrarna och brottsligheten. Men på fredagen ringer de oss och är desperata. Då är de som hundar och vill få sin kick, eller varva ner efter all stress.”

Det alltmer ojämlika samhällets fula ansikte visar sig även här!

En viktig signal i många eller till och med de flesta av Evin Cetins intervjuer visar tydligt hur lite de som deltar i den illegala droghandeln bryr sig om straff och straffens längd. Det ses mer som en semester och tankar på att de skadar sig själva med en eller flera prickar i straffregistret bekymrar dem inte där och då. Inte heller ett diffust medvetande om att de kanske inte ens kommer att hinna fylla 25 år.

Dessa slutsatser visar på att det är mycket viktigare att vi bygger Sveriges framtid och strävar mot full sysselsättning och trygghet för alla familjer så att ungdomar och barn inte så lätt lockas in i brottslig verksamhet. Likaså att människor i mesta möjliga grad får fasta anställningar med skäliga löner för en rimlig arbetsinsats och kan känna trygghet för sig själva och sina familjer. Det minsta vi behöver är åtstramningspolitik, lägre skatter för redan välbeställda och lägre ersättningar till det begränsade antal som det därmed bör vara som saknar eller inte kan ta ett arbete.

I stället för att planera för fler (unga) människor i fängelse måste vi planera för ökad jämlikhet och färre som dras in i brottslig verksamhet. Det är också vad både inhemska och internationellt erkända brottsforskare vid upprepade undersökningar kommer fram till.