Nyliberalism - en missräkning för mänskligheten

Nyliberalismen så som den definierades av Friedrich von Hayek och Milton Friedman, båda nobelpristagare 1974 respektive 1976, kom att omfamnas av Ronald Reagan i USA och av Margret Thatcher I England under 1980-talet som en del i en stark högervåg. Detta innebar betydande privatiseringar och avregleringar. Nyliberalismens tankar och idéer kom att spridas till många av världens både rika och fattiga länder. I de ursprungliga tankarna ingick idén att nyliberalism skulle öka tillväxten och därmed förbättra livet för alla.

I mötet med verkligheten i flertalet länder har detta dock visat sig vara bara delvis sant. Exempel på riktiga katastrofer kan ses i Chile där fattigdomen eskalerade kraftigt medan en liten klick blev desto rikare. Ryssland efter 1991 uppvisar samma utveckling, framför allt synligt i form av en liten grupp oligarker. Exemplen är många och mer att läsa om detta finns i Naomi Kleins bok “Chockdoktrinen – Katastrofkapitalismens genombrott”.

Där nyliberalismen fått genomslag i olika grad inklusive i Sverige, och faktiskt både i partier till höger och vänster på den politiska skalan, har det lett till privatiseringar och även försämrad välfärd, mer “liberal” beskattning av både höga inkomster och av kapital och egendom. Och inte helt oväntat, liksom i andra länder, en växande ojämlikhet. Växande ojämlikhet är något som man vet genom forskning att det sliter isär ett samhälle och leder till försämringar på många av livets viktigare områden för alla, fattig som rik. Det kan man läsa mer om i bland annat Wilkinsson och Picketts “The spirit level – Why equality is better for everyone”. Jag kan också rekommendera min artikel här på hemsidan som en kort introduktion till ämnet “Ett ojämlikt samhälle är ett dysfunktionellt samhälle”.

När vi ser oss om i vår omvärld ser vi också andra mindre önskvärda effekter av nyliberalismens möjligen positiva påverkan på folkets samlade förmögenhet men dessvärre samtidigt mycket mer ojämnt fördelad. Det leder till att en liten grupp människor tenderar att bli ofantligt rika, samtidigt som allt fler hamnar i kategorin fattiga och ännu fattigare. I den lilla gruppen rika som i de allra flesta fall är både hederliga och justa medborgare som respekterar demokratin och dess spelregler uppstår lätt hos vissa som uppvisar mer auktoritära drag tanken att de skall vara med och styra politiken till sin egen och sina rika vänners fördel – pengar ger dem en känsla av makt.

Pengar går att samla på hög, konsumera eller använda för att påverka. Om man väljer det senare kan man satsa på tankesmedjor, personvalsstöd, egen valkampanj eller vad som nu passar i olika länders regimer. Vi ser ju faktiskt också att antalet demokratier minskar, medan autokratiernas antal växer. Det är en farlig utveckling för mänskligheten och utgör samtidigt en ökad krigsrisk för oss alla.

En viktig slutsats är därför att arbeta för ökad jämlikhet och undvika att vi får ett samhälle av många fattiga, vars röst inte får göra sig gällande, och ett fåtal väldigt rika som tar över och slutligen slutar som autokrater eller diktatorer med fortsatt och ökande utveckling mot mer ojämlikhet. Demokratin är för viktig och värdefull för att offras även om vi i genomsnitt skulle kunna anses få det “bättre”, dock bara i monetär rikedom men inte i livskvalitet.

Vikten av att balansera inkomster och förmögenhet och hur man kan och bör tänka finns mer att läsa om i John Rawls “En teori om rättvisa” och i Thomas Pikettys “Kapitalet i tjugoförsta århundradet”. En förkortad beskrivning återfinns också här på min hemsida i artikeln med titeln “r>g”. Jag kan också rekommendera min artikel om hotet mot demokratin “Tre krafter som påverkar både politiken och demokratin”.

Min slutsats är därför allt sammantaget, växande andel fattiga, försvagad demokrati och risk för att länder utvecklas mot autokrati och diktatur, att vi bör se nyliberalismen som ett stickspår i mänsklighetens historia.

Vi bör istället uppmuntra ökad jämlikhet, starka sociala skyddsnät, människors engagemang inom både politik och andra verksamheter liksom både vidareutbildning och aktiva fackföreningar för hela befolkningen. Allt detta är sätt att vaccinera sig mot att förlora demokratin och samtidigt skapa framtidstro för alla människor.

Vi behöver värna både den Närande privata sektorn, industri och export av nyttigheter av olika slag liksom den Bärande sektorn som skapar trygghet för oss alla när vi växer upp, blir sjuka eller arbetslösa och när vi blir gamla. Det ger förutsättningar för ett samhälle i harmoni, även om vi kanske inte blir fullt så “rika” (monetärt) i genomsnitt.

Låt oss därför göra Nyliberalismen till en parentes i mänsklighetens historia!