Landet lagom som försvann

Sverige omtalas fortfarande runt om i världen som ett av världens mest jämlika länder. Ett land med fungerande sjukvård och äldreomsorg för alla. Ett land där alla barn går i väl fungerande skola och där högre undervisning är gratis för alla och de studerandes ekonomi är fullt acceptabel för att alla skall kunna utbilda sig och därmed göra sig nyttiga i samhället efter förmåga och personlig läggning. Ett land som placerar sig bland de två tre bästa när det gäller skolresultat i internationella mätningar. Ett land där människor i de undersökningar som görs är bland de mest nöjda i världen, ofta tillsammans med grannländerna Finland, Norge och Danmark. Ett land med stor tillit mellan människor och där brottsligheten är låg, liksom antalet fängslade.

Sverige – ett gott land att leva i!

Sen hände något, inte bara i Sverige. Nu talas det mindre om Sverige som det jämlika landet. Det som sticker ut är talet om brottslighet och invandring och kraftigt försämrade skolresultat. Sjukvårdsköer och vanvård av gamla. Och inte minst den växande ojämlikheten

Mångårig forskning med hjälp av befintliga statistiska uppgifter om världens västländer, främst USA och Europa, men även Japan, Australien och Nya Zealand har visat att det finns tydliga och oftast mycket tydliga samband mellan jämlikhet och ett antal viktiga samhällsföreteelser (Wilkinson och Pickett). Företeelser som gör samhället bättre eller sämre att leva i för alla.

För att inte göra texten alltför lång nöjer jag mig här med en uppräkning. Mycket mer finns att läsa om varje område i författarnas redogörelse “Jämlikhetsanden”. Där redogörs också mycket väl för resultatens relevans.

Ojämlikhet påverkar bland annat följande fenomen i samhället negativt:

Människors tillit till varandra

Psykisk hälsa och droganvändning

Fetma

Utbildningsresultat

Tonårsfödslar

Våldsanvändning

Brott och straff

Social rörlighet och människors möjligheter

Allt enligt den forskning som ligger bakom arbetet om jämlikhetens betydelse.

Varför har då “det fina Sverige” tappat så mycket av detta under mer än tre årtionden? Jag är själv gammal nog att minnas det samhälle som fick alla dessa “hedersbetygelser” år efter år. Det var verkligen ett mycket fint Sverige att växa upp i. Även om vi är genomsnittligt mycket rikare (räknat i pengar eller förmögenheter) än vi var då och därmed borde vara mer välmående och lyckliga verkar ju detta inte fungera. Vi har mycket mer psykisk ohälsa, sämre utbildningsresultat, mer våld, brott och straff, mindre tillit,…

Det vi hade då var både ett jämlikare samhälle, de ekonomiska klyftorna var mycket mindre och tryggheten fanns där vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom, vid yrkesskador, för familjer med låga inkomster, bostäder för både unga och gamla och för både rika och fattiga. Även om vi fortfarande (åtminstone i de flesta fall) säger du till varandra så har samhället slitits isär. Vi bor mer segregerat och på grund av mycket stora löneskillnader också efter skatt lever människor i samhällets topp och i dess nedre skikt helt olika liv.

Lyxkonsumtionen i samhällets topp blir till ideal för många unga trots att det är ouppnåeligt för de allra flesta. Konsumtion som för övrigt åtminstone till del är mindre önskvärd då den tär onödigt mycket på de begränsade naturresurserna och inverkar negativt på planetens klimat. Problem i skolan, otillräckligt stöd till svagare elever och medföljande känsla av hopplöshet leder alltför många unga att se möjligheter i den brottsliga verksamhet som ofta har sitt ursprung i narkotikahandel. Narkotikahandel som blomstrar inte minst till följd av en mix av psykisk ohälsa och stress som många upplever i jakten på ännu mer pengar och status. Fenomen som var mer marginella i det mer jämlika Sverige.

Situationen vi nu har i Sverige, där “det fina Sverige” håller på att raderas ut kan enklast förklaras med den politik som förts i landet under de senaste tre decennierna. Nyliberalism, privatisering, åtstramning, skattesänkningar och avskaffande av kapitalskatter. Även den ökade lönespännvidden efter skatt är viktig att ta med i beräkningen. Här har USA varit ledande, men Sverige har varit ivriga att följa efter.

Om vi vill att våra barn och barnbarn skall få uppleva “det fina Sverige” skall vi inte i första hand blicka tillbaka. Vi måste komma till insikt om att jämlikhet är en av de kanske viktigaste faktorerna för att bygga ett mer solidariskt land. Det landet kan vi bygga tillsammans och med gemensamma insatser, såväl arbete som ekonomiska uppoffringar och som vi alltid uttryckte saken tidigare “efter bärkraft”. Vi behöver renovera mycket av det som förfallit eller försämrats under tre decennier, infrastruktur, sjukvård, åldringsvård, skolsystemet. Vi behöver renovera och bygga nytt för framtiden. Det är vi skyldiga våra barn och barnbarn. Vi behöver ta tillvara naturresurser på ett klokt sätt och vi behöver vidta de åtgärder som krävs för att bevara vår planet.

Jag ger själv många tips och idéer i min bok “Sveriges väl – är Sveriges val”. Se referens på min hemsida Sverigesval.org. Där kan ni också läsa mer om effekterna av avskaffade kapitalskatter i artikeln “r>g”.

Vad som väntar oss om vi i stället fortsätter i “tangentens riktning” ser vi tydligt i många av våra andra västliga länder och nu senast inte minst i USA. Extrem ojämlikhet och ansamling av ofantliga rikedomar på ett fåtal händer leder lätt till att “oligarkerna” får hybris och vill bestämma över demokratin, som därmed inte längre blir så mycket demokrati. Man sätter sig över press och journalistik, man tillsätter domare godtyckligt och stiftar lagar och beslutar om skatter till egen fördel. Tyvärr har vi redan sett betydande tendenser till detta även här i Sverige på senare år.