Frihet, Jämlikhet, Broderskap

2025-04-23 5 minuter läsning

Frihet, jämlikhet, broderskap, på franska Liberté, Égalité, Fraternité, myntades under franska revolutionen 1789 och har alltsedan dess med vissa uppehåll varit Frankrikes valspråk och återfinns i den franska konstitutionen.

Begreppen äger fortfarande efter över 200 år giltighet som någon slags sunt förnuft och som ett rimligt förhållningssätt mellan människor.

Men vad är egentligen innebörden av frihet, jämlikhet och broderskap och hur kan det tolkas i det moderna samhället? Och har vi uppnått frihet, jämlikhet och broderskap någonstans i världen och i så fall, har det gått att upprätthålla?

Jag börjar med att försöka förklara eller tolka begreppen efter förmåga.

Frihet

Som vi använder begreppet kan det inbegripa begrepp som tankefrihet, åsiktsfrihet. yttrandefrihet i såväl tal som skrift, pressfrihet, rörelsefrihet och även, inom rimliga gränser och utan att skada andra, handlingsfrihet.

Jämlikhet

Även detta begrepp kan tillskrivas många aspekter så som att vi alla är lika inför lagen och därmed har samma rättigheter och skyldigheter, att vi alla tillskrivs samma värde som människor, att alla skall ha rätt till en dräglig bostad och tak över huvudet, att vi alla skall ha mat på bordet och att vi alla skall kunna ta ansvar för vår familj. I begreppet kan också inkluderas att vi alla visar varandra vederbörlig respekt. Jämlikheten är för övrigt det begrepp som oftast kommer på tal också som ekonomisk jämlikhet. Dels i form av lönespridning både före och efter skatt och dels som förmögenhetsfördelning.

Broderskap

Broderskapet kan kanske vara lite svårare att beskriva. Men man kan utgå från ordet broderskap som nära anhörigas känsla av ansvar för varandra. I ett modernt samhälle kan man vidga begreppet till byns, stadens, rikets eller till och med alla jordens invånare. Det blir lätt abstrakt när man utvidgar begreppet, men i en vidare bemärkelse så inser man att det nog faktiskt är samhället man menar. Utan att det kanske uttalats så tydligt kan man nog säga att det är hur begreppet kommit att tolkas i den moderna öppna världen. Världens länder utgör enheter som genom att organisera gemensam verksamhet till nytta för alla och finansiera denna med skatter som broderskapet förverkligas.

Har vi då lyckats uppnå just frihet, jämlikhet och broderskap någonstans i världen?

Vi kan nog åtminstone nästan svara JA på den frågan. Här kan vi se på ett flertal så kallade västliga länder där både USA och många västeuropeiska länder kvalar in. De nordiska länderna har därtill utmärkt sig på området. Vi kan nog säga att Sverige, Norge, Finland och Danmark gått före med framför allt samhällsbyggandet eller broderskapet och även med ekonomisk jämlikhet. Med västländernas i de flesta fall mycket liberala lagstiftning som inriktar sig i främsta rummet på att beivra verkliga brott mot samhället, företag och individer och med både yttrandefrihetslagar och tryckfrihetslagar har man kommit långt när det gäller individens frihet.

Men man kan nog få intrycket att vi på något sätt gick in i väggen någon gång runt 1970-80-tal? Hade framgången möjligen gått oss åt huvudet så att vi började gå kräftgång? Eller hade vi slut på nya idéer hur ett samhälle kunde utvecklas vidare? Saknades visioner?

Vi kan i alla fall konstatera att broderskapet eller samhället började krackelera och att detta pågått under flera decennier genom privatiseringar och ovilja att bidra till vårt gemensamma. Det gäller inte bara i Sverige, det gäller i många västländer. Samtidigt har jämlikheten, speciellt den ekonomiska jämlikheten fått ta mycket stryk. Antalet fattiga har ökat och antalet superrika (oligarker) har ökat och många av de fattigaste har dessutom blivit fattigare. Lönespridningen har ökat både före och efter skatt och samtidigt har vi faktiskt blivit i genomsnitt rikare för (nästan) varje år som gått. Samtidigt som det talas om att vi behöver fler låglönejobb – vi behöver inte fler låglönejobb – vi behöver löner som alla som arbetar kan leva på, men vi behöver inga fantasilöner.

Effekterna av denna utveckling (eller avveckling?) har inte låtit vänta på sig.

Många människor blir missnöjda. Man söker nya alternativ. Vi ser det i land efter land bland våra grannar i Europa. Lag och rättvisa i Polen (nu förhoppningsvis förpassade till historien) som försökte göra landet till en diktatur, Ungern, där detta redan genomförts, Frankrike där Nationell Samling skördar framgångar och i Tyskland där Alternativ för Tyskland vuxit sig starka. Och vi är inte förskonade heller i Sverige där vi har sett Sverigedemokraternas tillväxt. Och exemplen är fler. Utvecklingen i USA 2025 är också skrämmande.

Om vi återgår till våra tre begrepp, Frihet, jämlikhet och broderskap så kan vi konstatera att inget av dessa partiers politik leder oss rätt!

Som redan sagts ovan, Broderskapet/Samhället har naggats hårt i kanten av privatiseringar (åtstramningspolitik och nyliberala privatiseringar och minimering av samhällets ansvar, “nattväktarstaten”). Ojämlikheten, speciellt den ekonomiska ojämlikheten, har likaså ökat ganska stadigt sedan runt 1980 när ojämlikheten var som minst.

Det som i de flesta fall ännu inte angripits lika hårt av tiden (och politiken) är friheten eller friheterna, även om vi som sägs ovan ser tydliga tendenser när fascistiska krafter kommer till makten. Även i Sverige talas det om “vandelsprövning” som orsak till utvisning och om att strypa finansiering av oppositionens medieutbud och att därigenom i praktiken beskära pressfriheten. Samtidigt som betydande finansiering går från både arbetsgivarorgan och kapitalstarka privatpersoner till så kallade tankesmedjor som torgför allt från sanningar och halvsanningar till rena falsarier med avsikt att påverka den allmänna opinionen. Det mest extrema är anställda som driver så kallade trollkonton på sociala media för att ge sken av att många tycker precis så som avsändarna vill att alla skall tycka. Allt detta måste ses som otillbörlig påverkan på demokratin, vars grundidé är att varje vuxen medborgare har en röst som avges i allmänna val, val som är justa och inte snedvrids av betald propaganda och handlar om politik som gynnar endast ett fåtal.

Jag har svårt att tänka mig att inte en mycket stor andel av befolkningen gärna skulle se visioner och planer för att återerövra broderskapet och jämlikheten och samtidigt avvärja hotet mot friheten i tid för att åter kunna leva i ett harmoniskt, solidariskt samhälle där vi alla värnar om varandra. Ett sådant samhälle vill åtminstone jag se och också överlämna till våra efterkommande.

Vi behöver “vaccinera” oss mot otillbörlig påverkan och genomskåda dem som försöker sko sig på allas vårt arbete och våra insatser i samhället, vare sig vi gör dessa insatser i den privata sfären, den så kallat närande sektorn, eller i den gemensamma samhälleliga verksamheten eller den bärande delen som gör att vi alla kan känna oss trygga när vi blir arbetslösa, sjuka eller gamla. Och vara förvissade om att skola och arbetsförmedling och mycket annat i vårt samhälle fungerar.