Ett nytt narrativ om invandring - och proaktivitet

Innan jag går in på ämnet invandring vill jag först klargöra mina grundläggande värderingar när det gäller alla människor. Jag vill på alla sätt hedra begrepp som alla människors lika värde, solidaritet, rättvisa och människors trygghet. Vi vet alla att det finns grundläggande faktorer som mer eller mindre kraftigt stör människors möjlighet att uppnå eller uppleva dessa grundläggande värden. Vi har många länder som kanske i första hand fortfarande är fattiga, men vad värre är att vi aldrig verkar uppnå fred i världen. Det finns alltid pyrande eller aktiva krigshärdar. Både inbördeskrig och erövringskrig som blossar upp från tid till annan. Därtill har vi nu också börjat se klimatrelaterade extremväder som hotar att ödelägga delar av eller kanske till och med hela länder för kortare eller längre perioder eller kanske till och med varaktigt.

Jag skrev en längre artikel redan 2015 om svenskt flyktingmottagande och de möjligheter som är förenade med detta. Mycket av detta har besannats trots en viss både tveksamhet och avoghet från ett flertal riksdagspartier och en därmed sammanhängande negativ propaganda för att minska invandring och för att på olika sätt stimulera eller tvinga fram återvandring.

Artikeln från 2015 publiceras nu också här på hemsidan. Den utgör för övrigt en bilaga till boken “Sveriges väl – är Sveriges val” och återfinns därför under Böcker här på hemsidan.

Den omfattande invandringen 2015 som omfattade mellan 150 och 165 tusen flyktingar, ett flertal från Syrien med anledning av det inbördeskrig som brutit ut där, visade sig i efterhand bli både mindre kostsam och till och med till viss del betalade sig. Mer om detta kan man läsa i P O Hansens bok “Migrationsmyten”.

Jag har vid olika tillfällen påtalat Sveriges behov av att “justera” sin befolkningspyramid. Vi har en växande åldrande befolkning som i mer eller mindre grad kan försörja sig själva och faktiskt också gjort sig förtjänta av pension efter ett långt arbetsliv. Detta är inte mer än rimligt eftersom människan med tilltagande ålder orkar allt mindre, detta oavsett de inträdande ålderskrämpor som är förenade med åldrande. I tillägg till detta har vi en minskande nativitet, vilket leder till sämre återväxt av yngre arbetsföra människor som kan ta vid.

En kontrollerad invandring med människor i arbetsför och fertil ålder är därför en nödvändighet.

Men även en (volymsmässigt) kontrollerad invandring kräver att vi i Sverige arbetar aktivt för att göra detta till en framgång. I den refererade artikeln skriver jag ganska utförligt om vad vi faktiskt kan göra och vilken nytta vi kan ha av invandrare, både vuxna och barn.

• Kortfattat gäller det att vi adresserar följande punkter på ett professionellt sätt:

• Ett effektivt mottagande där klara besked om man får stanna i Sverige kan ges inom en stipulerad skälig tid, kanske tre månader? Detta under förutsättning att man har sina papper i ordning.

• Omgående efter besked att man får stanna ett personnummer, eventuellt ett provisoriskt sådant som kan återkallas om man missköter sig.

• Utredning om vilken sorts arbete den aktuella invandraren skulle kunna passa för.

• Erbjuda plats på utbildning. Det kan vara svenskundervisning i många fall följt av lämplig yrkesutbildning av kortare eller längre slag beroende på lämplighet. Deltagande i sådan arbetsförberedande utbildning är förutsättning för alla vuxna för att kunna få del av svenska bidrag som exempelvis studielån och studiemedel.

• Barn skall gå i skolan och även samtidigt ges utbildning i det svenska språket.

Men, säger någon, vi har ju arbetsbrist och arbetslöshet i Sverige.

Nej, säger jag och många med mig. Vi har ett land som förfaller under regeringars snålhet under tre årtionden då vi prioriterat skattesänkningar (som några optimister försökte inbilla oss att det skulle leda till mer arbetstillfällen). Vi har också en välfärd där många går på knäna för att skola, sjukvård och äldrevård skall fungera.

Vi har idag 10 % arbetslösa för att politikerna snålar och saknar fantasi. Jag skulle nog snarare vilja säga att vi har minst 10 % arbetskraftsbrist även sedan alla nu arbetslösa kommit i arbete om vi inte skall lämna ett samhälle i totalt förfall till våra barn och barnbarn.

Självklart måste vi först få de flyktingar och invandrare vi tagit emot redan i arbete. Vi behöver samtidigt bygga den infrastruktur i form av mottagning, utbildning och arbetsförmedling som krävs. Först därefter är vi redo att se på invandring på ett nytt sätt.

En annan invändning som en del slänger ur sig är att “vi kan inte utbilda 700,000 analfabeter”.

Dubbelfel, vi har inte så många invandrare som är analfabeter och inte heller så många som är arbetslösa. Samtidigt är vi glada för de cirka 100,000 “analfabeter” som föds varje år och som tar mellan 15 och 20 års utbildning och fostran att lotsa ut i arbetlivet. Det har vi naturligtvis alla anledning att vara. Med lite mer framtidstro i ett mer proaktivt samhälle med en mer progressiv politik skulle det till och med kunna vara fler.

Då är det svårt att förstå vad det är som hindrar att vi investerar kanske tre till fem år på att få ut en invandrare på arbetsmarknaden. Det borde åtminstone bli lika “lönsamt” som att fostra en ny generation.

• Sverige behöver ett nytt narrativ i befolkningsfrågan.

• Sverige måste dessutom sluta prata om att invandrare tar våra jobb. Vi skall i stället glädja oss åt att de hittat in på svensk arbetsmarknad trots vissa politikers mer än njugga inställning.

• Sverige måste sluta upp med olika konstlade försök att utvisa människor som redan anpassat sig och blivit en del av den svenska arbetskraften, som läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, hemvårdare, busschaufförer, taxichaufförer, butiksanställda och så vidare.

Jag upprepar än en gång:

Alla människors lika värde, Solidaritet, Rättvisa, Människors trygghet