Ett allvarligt missförstånd

Enligt de senaste opinionsmätningarna är det fortfarande runt 40% som sympatiserar med partier som helt uppenbart bedriver politik för en minoritet mycket högavlönade och förmögna, kanske mindre än 10% av befolkningen. Med skattesänkningar för välsituerade, nedmontering av den gemensamma välfärden och försämring av försäkringssystemet vid sjukdom, arbetslöshet och arbetsoförhet. Det senare i en sådan omfattning att många familjer har svårt att köpa hem mat så det räcker åt dem själva och barnen och så att de har svårt att betala hyran och riskerar vräkning och därmed kan komma att hamna på gatan.

Samtidigt är det enligt samma opinionsmätningar bara drygt 50% som sympatiserar med partier som kan förväntas föra en politik som är mer fördelaktig för kanske så mycket 70 - 80% av befolkningen. Och då menar jag ekonomiskt fördelaktig. Politik som leder till mer och fler jobb och lägre arbetslöshet, bättre fungerande välfärd och rättvisare beskattning, skatt efter bärkraft. Mer humana bidragssystem och stöd till dem som verkligen behöver.

Här måste det föreligga ett allvarligt missförstånd om hur politiken fungerar idag i Sverige.

Vad är då problemet med högerpolitiken som förs av den nuvarande Tidöregeringen?

Nyliberalism, åtstramningspolitik och NPM är alla fenomen som oavsett om de drivs av höger, vänster eller mittenpolitiker, river ner det solidariska och välmående land som vi byggt upp under mer än en mansålder. Det sker med en ekonomisk politik som med automatik skapar fler superrika, miljardärer och mångmiljonärer, samtidigt som antalet fattiga och mycket fattiga hela tiden ökar i antal. Samhället slits isär genom den ökande ojämlikheten.

Ojämlikhet och växande ojämlikhet skadar människorna såväl som landet i många avseenden. Mycket att läsa om detta finns i mina tidigare artiklar om “Ojämlikhetens pris” och i “Jämlikhetsanden” och “Den inre ojämlikheten” av Wilkinson och Pickett, som återfinns bland de böcker jag rekommenderar på min hemsida.

Ungdomsarbetslöshet och även övrig arbetslöshet är politiska utmaningar som går att lösa. Vi behöver investera i Sveriges framtid för våra efterkommande, inte som nu släpa efter inom praktiskt taget alla områden, infrastruktur, miljö, utveckling, sådant som skulle kunna göra Sverige till ett rikare land. Sådant som våra politiker förstod under efterkrigstiden. Vi har under mer än trettio år fått predikat att marknaden och den fria företagsamheten skall lösa dessa problem. Det är härmed tydligt bevisat att det inte fungerar. Om vi förväntar oss att samma optimism skall fungera nu och i framtiden kan jag bara säga som det är – mer av samma kommer inte att göra någon skillnad. Vi måste ta tag i våra framtidsproblem och det är ytterst politikens ansvar.

Ungdomsarbetslösheten är hög och det är till del en följd av att allt fler ungdomar går ut skolan utan godkända betyg. Siffran börjar tangera 20 %. Marknadsskolan, segregationen och både brist på och misshushållning med resurser gör att alla inte kan få det stöd de faktiskt behöver. Bakom det ligger vinstkrav i friskolor, så kallat friskolestraff och ineffektivitet i den kommunala skolan till följd av osäkert elevunderlag eftersom flytträtten mellan olika skolor och speciellt till (och från) friskolor är i princip obegränsad. Det kan speciellt i den kommunala skolan leda till att klasser blir bara halvfulla eller 3/4 fulla vid terminens början.

Avveckling av det friskolesystem som vi hållit fast vid alltför länge och ett påföljande förstatligande av skolan skulle tveklöst stabilisera och skapa en mer jämlik skola var du än bor i landet. Därtill med behöriga lärare och alla för en skola adekvata resurser. Om det är något vi inte skall spara på så är det ungdomarna som utgör landets framtid!

När det gäller arbetstillfällen så har Sverige en stor underhållsskuld vad avser infrastruktur. Vi behöver investera i krackelerande järnvägsnät, vatten- och avloppsförsörjning, elnät för utjämning av tillgången till billig kraft dygnet runt och året om i hela vårt land. Även vägnätet är bitvis eftersatt i förhållande till trafik, både för privat och nyttotrafik. Det som nyligen hänt i Västernorrland var förutsett i en utredning från 2022 men negligerat av den nuvarande regeringen att förmoda till förmån för lägre skatt för redan välsituerade.

Efter många år av urskillningslös privatisering och omvandling av hyresrätter till bostadsrätter har vi ett skriande behov på många håll för vad man skulle kunna kalla instegslägenheter för unga och lägenheter som man kan hyra även om man har en förhållandevis svag ekonomi. Samtidigt har fokus legat på att bygga bostadsrätter och egnahem. Marknadens svar på ett behov eftersom dessa objekt helt enkelt är mest lönsamma. Här behöver samhället gå in och ta ett betydligt större ansvar.

Sverige behöver instegsboenden för unga för att stimulera deras frigörelse, självständighet och familjebildning. Vidare behöver alla, ung såväl som gammal, utbildning, utbildning mitt i livet vid behov, jobb och bostad. Därtill skall alla som har ett arbete tillerkännas en lön som går att leva på. Läs mer om bland annat detta i min bok “Sveriges väl – är Sveriges val”

Den politiska målsättningen måste varaktigt vara en arbetslöshet runt 2 eller högst 3%.

“Marknaden” har inte lyckats uppnå denna målsättning under de senaste tre decennierna då vi som bäst kunnat tangera 6 eller 7% och mestadels rört oss mellan 8 och 10%. Det är människors liv vi faktiskt inte respekterar så som ett solidariskt samhälle inte bara borde utan skall sträva efter att göra. Och vi måste också i största möjliga utsträckning erbjuda fast anställning. Detta krävs ju oftast för att exempelvis hyra en bostad eller för att få tillgång till ett kredit- eller betalkort, något som de flesta behöver när kontanter blir alltmer sällsynta. Politiken har ett mycket stort ansvar för att förverkliga dessa krav.

Ni som läst så här långt har nog förstått redan vari det allvarliga missförståndet ligger. Om vi skall få det bättre, och det gäller faktiskt alla, får vi det med största säkerhet om vi hjälps åt och lämnar den allra kyligaste egoismen och därmed högerpolitiken bakom oss. Vi satsar på vår gemensamma välfärd och vi renoverar vårt Sverige för vår egen och våra barns och barnbarns skull. Och vi låter marknaden vara marknaden med sant konkurrensutsatta varor och tjänster samtidigt som vi åter tar det fulla ansvaret för vår egen gemensamma välfärd och går vidare. Vidare mot ett rikare och bättre Sverige och med omsorg om vår egen och alla andras gemensamma miljö och vår planet.