En verkligt läsvärd rapport

“Att vända utvecklingen – från utsatta områden till trygghet och delaktighet” är en välskriven och omfattande genomgång av begreppet utsatta områden, om vart utvecklingen kan vara på väg och vad som behövs för att vända utvecklingen. Rapporten är en i serien MAPIUS (Malmö University Publications in Urban Studies). Redaktörer och medförfattare är Manne Gerell, Per-Olof Hallin, Kim Nilvall och Stig Westerdahl jämte ytterligare sju författare och forskare från Polismyndigheten, kommuner, länsstyrelser och Brottsförebyggande rådet med samordning av forskare vid Malmöuniversitet.

Jag vill betona vikten av att rapporten läses i synnerhet av beslutsfattare, inte minst politiker, som är de som faktiskt kan göra skillnad (eller inte).

Boken inleds med en omfattande diskussion angående orsakerna till våra utsatta områden. Man poängterar att enigheten är stor kring orsakerna medan åsikterna skiljer högst väsentligt när det gäller vilka åtgärder som krävs för att vända utvecklingen.

Beträffande den mest diskuterade, och som det verkat hitintills, svåra frågan om kriminella nätverk, gatukultur och våld skriver man bland annat om de erfarenheter de unga tillägnar sig när de vistas på “gatan”:

“Där lär man sig den kriminella ram och den kod som styr relationerna mellan individer och hur man ska agera i olika situationer. Man tillägnar sig gatans normer och värderingar som ofta betonar pengar, heder, respekt, status, våld, hypermaskulinitet och att inte gola. Genom kriminalitet uppnår man de materiella förutsättningar som man annars inte har och omsätter dem i en synlig och ofta överdriven symbolisk konsumtion”.

Så långt är man tämligen överens, problemen finns och behöver lösas om vi inte skall få en fortsatt eskalerande utveckling. Men det är sedan de tydliga skiljelinjerna visar sig. Vilka åtgärder är nödvändiga för att vända utvecklingen. Här finns närmast diametralt motsatta uppfattningar kopplade till politisk ideologi. Här finns ett brett register av olika och vitt skilda uppfattningar när det gäller exempelvis:

“Synen på individen, kultur, släktskap, religion, identitet, rättigheter, stat, strukturreformer inom arbetsmarknad och utbildning samt kriminalpolitik.”

Som exempel kan det stå mellan hårdare straff och fler fängelseplatser eller en mindre segregerad och mer kompensatorisk skola och lägre arbetslöshet genom samhällets insatser.

Boken avslutas med följande kloka ord:

“Utsatta områden är resultatet av både strukturella ekonomiska och globala politiska förändringar samt en mängd större och mindre politiska beslut. När de en gång fattades förbisågs eller negligerades de konsekvenser som de kunde leda till. Om utvecklingen ska vända gäller det att sätta in politiska förslag i ett större sammanhang och synliggöra möjliga konsekvenser av de beslut som fattas idag. Annars är risken stor att problematiken fördjupas. Det är nog en utveckling som ingen önskar sig. Det är nu vi har möjlighet att välja. Finns viljan och förmågan?”

En personlig kommentar är, att som det också skrivs i rapporten en utveckling som vi sett eskalera under de senaste trettio åren, den period då vi kunnat se effekterna av åtstramningspolitik och den nyliberala politik som successivt ökat ojämlikheten i Sverige och många andra länder. Om “ojämlikhetens pris” finns mer att läsa på min hemsida: www.sverigesval.org.

Det är också värt att betona att vårt samhälle inklusive dess brister ser ut som det gör till följd av politiska beslut under en längre tid. Det sätt som finns att vända utvecklingen är därför andra politiska beslut. Mer av samma kommer inte att lösa några problem.

Rapporten är en omfattande och mycket lärorik genomlysning av problematiken, LÄS DEN!