Egoism vår tids värsta farsot

Egoismen som den värsta farsoten i vår tid, vad menar jag med det?

Vi har under mer än tre decennier fått uppleva åtstramningspolitik och nyliberalism, inte bara i Sverige, utan också i många av de så kallade rika länderna. Fattiga länder har heller inte förskonats. Exemplen är alltför många på vad Hayek, Friedmann och Chicagoskolan ställt till med. I teorin skulle nyliberalism och därmed marknaden lösa alla problem och alla skulle få det bättre. Nyliberalismens kärna är att allt skall bli så mycket bättre om människans egoism får bli drivkraften i samhället. Vi kan inledningsvis konstatera att så har det inte blivit. Smekmånaden är sedan länge över.

Man brukar säga, Einstein var en av de första som lär ha sagt det, att om man gjort om ett försök tre gånger med samma resultat så skall man inte tro att det blir annorlunda om man försöker en fjärde gång. Det ligger någonting i det. Men när det gäller ekonomernas tro på nyliberalism och åtstramning kan man visst försöka hur länge som helst.

Det är viktigt att förstå att ekonomi till skillnad från naturvetenskap inte är del av naturvetenskaperna. Lite förenklat kan man säga att all ekonomisk teori egentligen är en form av heuristisk modellering utifrån vid varje enskilt tillfälle tillgängliga data. Genom urvalet av data kan man komma till många och starkt varierande resultat.

Om man sedan tillämpar sina slutsatser kan man efter en tid dra nya slutsatser om dessa slutsatsers hållbarhet och se dessas konsekvenser. Efter mer än tre decennier av nyliberalism kan vi nu utan större svårighet dra slutsatsen att det inte blev som man tänkt. Nyliberalism och övertro på marknaden och den förminskade gemensamma sektorn leder till att vi får fler och rikare miljardärer och mycket fler och fattigare människor i ett samhälle där alla dessutom får det i många avseenden sämre eller mycket sämre. Ett samhälle som har mycket sämre resurser för att ta hand om dem som på detta sätt får uppleva en allt sämre tillvaro. Sämre skola, sämre sjukvård, sämre äldrevård, alla med mer eller mindre resursbrist och orealistiska sparkrav för att hålla skatterna låga för dem som behöver det minst. Och ett samhälle som förfaller, något som drabbar alla, genom mindre resurser till underhåll och framtidsinvesteringar.

Detta leder i sin tur till missnöje och en vilsenhet som lockar människor att söka sig till nya politiska aktörer som ännu inte visat vad de egentligen vill, kan eller står för och som har förklaringsmodeller som inte sällan är ännu sämre underbyggda än den ekonomiska “teori” som trasat sönder samhället. Man söker gärna nya fiender, inte sällan baserad på härkomst eller hudfärg. Det skedde i Tyskland på 1930-talet och det sker idag runt om i världen. Antalet demokratier minskar och repressionen ökar i många länder.

Vi ser en utveckling som lockar fram och även genom lögner, halvsanningar och avsaknad av moralisk kompass bär fram ett dåligt ledarskap även i våra etablerade demokratier. Väl exemplifierat av sådana som Trump, Putin (demokrati?), Le Pen i Frankrike, partier som AfD i Tyskland, liksom i Sverige Åkesson och Kristersson.

Dessa så kallade ledare står mer eller mindre långt till höger och betyder att det stora flertalet av oss, alla vanliga löntagare, pensionärer och unga måste fortsatt räkna med att få det sämre medan de redan välbärgade bygger vidare på sina redan stora, i en del fall närmast astronomiska förmögenheter. Allt mindre andel av det vi tillsammans tjänar ihop går till dem som arbetar och allt större andel går till dem som redan har. Ojämlikheten växer och driver på utanförskap, segregation, utmattning och sjukskrivning, missbruk och inte minst också brottslighet. Det senare lockar unga som känner sig förfördelade och inte hittar andra jobb än att distribuera knark. Med en extra krydda i form av att få “chansen” att mot generös ersättning få göra en “jappning” i de återkommande gänguppgörelserna.

Höger och extremhöger har alltid satt stort värde på den höga arbetslösheten som hjälper till att hålla både löner och förmåner nere. Något som också utgör grund för enkla GIG-jobb, deltids- och timanställningar. Anställningsformer som kraftigt minskar möjligheten att hyra eller ännu mindre köpa en egen bostad. Allra värst är de höga arbetslöshetstalen, nära 10 % och uppemot 20% bland unga.

Vi behöver en regering som tar tag i de verkliga problemen. Som är beredda att satsa på vårt Sverige inför vår framtid. Som förstår att sätta vår stora resurs av arbetslösa, runt 500,000 människor i arbetsför ålder i, i arbete. Vi behöver personal i skola, sjukvård, äldrevård, arbeta i kapp eftersatt underhåll inom järnväg och annan infrastruktur och investera för framtiden i grön energi och en bättre miljö. Det senare både för vår egen skull och som bidrag till en värld som vi är på väg att förstöra.

Vi har ingen framtid att se fram emot om vi inte avsäger oss nyliberalismen NU och tar tag i miljöfrågorna på fullaste allvar och bygger för framtiden. Vi måste också låta insikten att evig tillväxt inte är möjlig i en ändlig värld, på en ändlig planet. Om vi alla får ta del av vårt välstånd i skälig omfattning kan vi alla ha det bra utan att tvinga fram den eviga tillväxten år från år.

Alla människors lika värde, Solidaritet, Jämlikhet, Trygghet