Dyrtider av Elinor Odeberg

Med undertitel “Så bekämpar vi inflationen”. En bok som utkom 2023 och fortfarande är högaktuell, inte minst inför kommande val i september 2026.

En utomordentlig och lättfattlig bok om samhällets finanser. Om vad vi gjort, både rätt och fel, i vår moderna tid.

Klarsynt, kunnig, kritisk och konstruktiv är ord som kommer till mig om författarinnan efter att ha läst boken en andra gång med eftertanke. Jag läste den för nästan två år sedan och tyckte även då att boken var högst läsvärd.

Mycket kretsar givetvis kring inflation och inflationsbekämpning, särskilt aktualiserat av både pandemin 2019–2021 och Rysslands invasionskrig 2022, som fortfarande fortgår. Men det är också en bok för alla som vill förstå mer av nutidens samhällsekonomi.

Analysen är skarp. Odeberg skriver redan tidigt i framställningen om Euron:

“Alldeles oavsett vilken valuta Sverige har går det inte att gardera sig mot krig, klimatförändringar och ekonomiska klyftor som driver inflation. Däremot innebär en egen valuta en unik möjlighet att föra en självständig penning- och finanspolitik baserat på de förutsättningar som råder i Sverige. Det är det som är kronans stora fördel. Den som tror att Sveriges ekonomisk-politiska problem skulle lösas av att införa euron riskerar att bli besviken. Snarare handlar det om att föra en bättre och samordnad finans- och penningpolitik och ta till vara de verktyg en egen valuta faktiskt ger.”

Det är lätt att instämma. Utan vår egen valuta, kronan, en så kallad fiat-valuta, hade den finanspolitik som låg till grund för full sysselsättning och en snabb uppbyggnad av vårt land och vår välfärd under 3–4 årtionden före 1980 inte varit möjlig. Rätt använd är den en viktig resurs som kan hjälpa oss att både renovera och utveckla vårt land efter årtionden av underlåtenhet och åtstramningspolitik.

Ytterligare ett avsnitt värt att citera är om skattesänkningarnas konsekvenser:

“Statliga skattesänkningar i kombination med ramverkets utformning och tillämpning är den stora förklaringen till välfärdens kroniska underfinansiering. För varje kris har välfärden, det vill säga vi som föräldrar, elever, brukare eller patienter, agerat krockkudde för att politiken på papperet skall kunna gå med överskott. Den globala finanskrisen 2008 ledde liksom 90-talskrisen till många arbetslösa inom den offentliga sektorn, och det tog många år att ta igen sysselsättningstappet. Den dåvarande högerregeringen kompenserade enbart för en tredjedel av skattebortfallet, vilket ledde till nedskärningar.”

Här var det också de i stort sett verkningslösa jobbskatteavdragen som stod merparten av oss vanliga medborgare dyrt.

Odeberg refererar också från sin tid på finansdepartementet följande med anledning av en diskussion om bostadsfinansiering:

“…om vi lånar nu skjuter vi över skulderna på nästa generation. Försynt undrade jag om inte nästa generation också behöver någonstans att bo? Trots att finansdepartementets golv har heltäckningsmattor hade man kunnat höra en nål falla.”

Odeberg påtalar att sedan 1990-talet har inkomstklyftorna och därmed ojämlikheten ökat i en rasande fart. Bakom detta ligger politiska beslut. Där finns jobbskatteavdragen med stora belopp för höga löner och en liten skärv för låga löner. Där finns avskaffandet av arvs- och gåvoskatt, avskaffandet av förmögenhetsskatten och begränsning av fastighetsskatten. En konsekvens är att Sveriges miljardärer blivit fler och så mycket som 30 gånger rikare. Förlorarna är vanliga människor där särskilt de sociala trygghetssystemen halkat efter. A-kassa, sjukförsäkring, föräldraförsäkring och allmän pension har inte hållit jämna steg med den allmänna löneutvecklingen.

Vinnarna är de som har kapital, inklusive ägda bostäder, småhus och bostadsrätter och en hög lön, förlorarna är alla andra, alla de som bär upp vårt samhälle med sina arbetsinsatser, sjuksköterskor, poliser, butiksanställda, byggnadsarbetare, … Listan kan göras lång.

Med anledning av att den nuvarande inflationsbekämpningen som bygger på att höja räntan som enda instrument ställer Odeberg den högst berättigade frågan:

“Varför skulle en inflation som skapats av krig och konflikter, utbudsproblem och vinstjakt stoppas av att löntagarna får det sämre?”

En högst berättigad fråga.

Odeberg skriver vidare om hur “Vinsterna har ökat på bekostnad av lönerna”. Varför skall en större andel av vår gemensamt ihopsamlade BNP tillfalla ett mindre antal redan förmögna medan alla vi andra som arbetat ihop detta “överskott” delar på en allt mindre andel. Det är ytterligare en faktor som leder till den ökande ojämlikheten.

Slutligen vill jag citera och trycka lite extra på en del av avsnittet om att “Demokratisera Riksbanken”:

“Samordna penning- och finanspolitiken för att klara klimat- och bostadsinvesteringar och stärka välfärdens finansiering. Penningpolitiken integreras tydligare i den samlade ekonomiska politiken, och dess instrument kan därmed användas för att uppnå politiska mål. Eftersom Sverige har en egen valuta har vi också en unik möjlighet att göra just detta: dra den ekonomiska politiken åt samma håll för att främja sysselsättning och välstånd. Räntan är ett kraftfullt instrument för att styra investeringar – som att sätta låga räntor för att bygga hus av hållbara material, men höga räntor eller förbud mot utlåning till klimatfarliga investeringar. I tangentens riktning ligger ett förstatligande av bankerna.”

Ett citat värt att nämna är i bokens avslutande del:

“…resultatet är alltid avhängigt politisk vilja. När finansministern säger att det inte går att satsa mer på välfärden för att inte riskera att driva upp inflationen, så kan det också vara så enkelt att finansministern inte vill satsa på välfärden”.

I slutet av boken efterlyser Odeberg till följd av de dramatiskt ökade klyftorna som följt i inflationens spår jämlikhetspolitik. Indexerade statsbidrag, indexerade och höjda ersättningsnivåer, aktiv arbetsmarknadspolitik och framtidsinvesteringar. Vi måste släppa idén om arbetslöshet som ett nödvändigt ont och visa förtroende för parternas förmåga att sköta lönebildningen.

Ett sista ord: En mycket innehållsrik bok med mycken klokskap samlad på 200 sidor.

Läs den!