Döv, blind, samvetslös och hänsynslös

Det är något av det man kan säga om marknaden. Marknaden som intar en hedersplats i den nyliberala “läran”. Nyliberalismen som tar som utgångspunkt en av människans i särklass sämsta egenskaper, egoismen. Egoismen skall genom att få sitta i högsätet få samhället att blomstra. Alla skall få det bättre. Allt skall bli så effektivt det någonsin kan bli.

Men hur har det egentligen blivit?

Redan 2007 skrev Naomi Klein sin framgångsrika berättelse om vad nyliberalism lett till i land efter land. “Chockdoktrinen – Katastrofkapitalismens genombrott”. Vad Klein pekar på är att i land efter land har de rika blivit bara rikare och rikare medan de fattiga blivit fler och fattigare. I en del länder där ofta närmast totalitära regimer drivit igenom nyliberalismen har det i flera fall lett till starka motreaktioner och i det närmaste revolution när människor inte längre kan äta sig mätta.

Mot den bakgrunden, att experimentet upprepats så många gånger och att man trots detta fortsatt att försöka i så många länder inklusive Sverige är både förvånande och anmärkningsvärt.

Jag vill minnas att det var Albert Einstein som myntade begreppet att om man gjort om samma försök eller experiment tre gånger och fått samma resultat skall min inte förvänta sig att det blir ett annat resultat om man försöker en fjärde gång.

Trots detta fortsätter vi!

För att liksom i fallet med Albert Einstein referera till vetenskapen kan det vara värt att påpeka att ekonomisk “teori”, möjligen med undantag av redovisning som bygger på matematik (om man inte fuskar), inte är direkt jämförbar med naturvetenskaperna. Fysik, Kemi, Biologi, Matematik är vad det är. När vi har förstått så kan vi med visshet utgå från att det är så. Även om vi längre fram kan förstå ännu mer. Så är det inte med ekonomi. Ekonomi vilar på de slutsatser man kan dra av befintliga data och sammanhang som inte nödvändigtvis är desamma från tid till annan. Det innebär att en slutsats som man drar från data i ett årtionde genom att titta bakåt på hur ekonomin utvecklas inte nödvändigtvis blir likadant om man tittar tio eller tjugo år senare. Ekonomisk teori är vad man skulle kunna kalla heuristisk och beror av människans nycker. Den bygger på slutsatser av befintliga data som, i motsats till naturvetenskaperna, inte nödvändigtvis är stabila och leder till samma resultat från tid till annan.

I fallet med nyliberalismen kan man konstatera att vi nu efter alldeles för många försök under alltför lång tid måste acceptera att den måste omvärderas.

Den står inte i samklang med ett samhälle där alla människor kan leva ett bra liv. Och den är inte förenlig med rimlig hänsyn till vår natur och jord och dess framtid. Den bygger i realiteten på exploatering av både människor och natur och även om den gör de rika rikare så kommer den att fortsatt göra fler fattiga och fattigare och exploateringen av naturresurser kommer att öka okontrollerat.

Visst, egoismen är en stark drivkraft, men den är också både blind och döv och den är som det står i rubriken också både samvetslös och hänsynslös.

Sverige och många andra västeuropeiska länder/ekonomier hade runt 1980 kommit ganska långt på vägen mot ett solidariskt och inkluderande samhälle. Med olika kombinationer av samhällsansvar och marknadsekonomi hade inte minst de nordiska länderna utmärkt sig som samhällen där det fanns plats för oss alla.

I och med nyliberalismens genombrott, att överlämna allt mera av samhället och dess funktioner i marknadens våld, har vi successivt lämnat denna väg mot “idealsamhället”. Allt fler har fått det sämre, både i relativa och absoluta termer. Något som blivit extra tydligt och kännbart på grund av de snabbt växande klyftorna mellan rik och fattig. En utveckling där Sverige förvånande och sorgligt nog kommit att ta täten. Sverige som var bland de länder som kommit längst mot “det goda samhället”.

Det är hög tid att ta lärdom av de misstag vi gjort när vi satt all vår tilltro till marknaden. Vi behöver åter skapa balans i vår tillvaro. Med en marknad som fokuserar på det den är bäst på, konkurrensutsatta varor och tjänster där konsumenter har tydligt fria val. Och med ett samhälle som tar det fulla ansvaret för hälsa, utbildning, sjukvård och omvårdnad.

Här finns det också anledning att inkludera de monopolliknande och för oss alla essentiella tjänster som innefattar tung infrastruktur som energi, vatten och avlopp liksom både spårbunden trafik och vägnätet i det gemensamma. Vi har sett många dåliga exempel med oförutsägbara elpriser och exempelvis vattenleverantörer i vissa länder som varit nära konkurs.

Kort sagt, vi måste avbryta resan mot vad man brukar kalla “Nattväktarstaten” med en minimal stat. Det som förespeglade både Reagan och Thatcher och ledde till en slags “följa John”- effekt i så många länder.

Man måste kunna lära sig av sina misstag!

En viktig observation som vi också behöver ta med oss är att den relativt starka vridning mot främlingsfientlighet, fascism och extremhöger som vi ser i många länder inklusive Sverige enklast kan förklaras av det faktum att så många uppfattar att de fått det sämre och söker efter alternativ. När den traditionella politiken är lomhörd för de verkliga problemen skapas utrymme för alternativ som helt uppenbart inte är ett dugg bättre och inte heller har några förklaringsmodeller eller åtgärder som skulle kunna leda oss tillbaka till ett bättre samhälle. Alternativen vi ser i flera länder inklusive Sverige är i många fall mångdubbelt värre än det vi upplevt hitintills.

Vi behöver inse att vi gjort misstag och vi måste göra om och göra rätt och inte göra ont värre!