3 minuter läsning

Jag har nyligen läst Natalia Kazmierskas utomordentliga genomgång av friskolefiaskots konsekvenser. Konsekvenser för våra barn och unga, konsekvenser för lärarna, konsekvenser för urvalet till högre utbildning och i förlängningen konsekvenser för det svenska samhället.

Mycket av det Kazmierska skriver är inga direkta nyheter efter allt som skrivits om friskolesystemet och dess konsekvenser. Jag har själv redan hunnit läsa betydligt fler än tio böcker i ämnet. Men det Kazmierska skriver sammanfattar med stor tydlighet konsekvensen av den kanske skadligaste privatisering som följt i spåren av en hämningslös politik för att öka segregation och ojämlikhet.

Det är omöjligt att inte dra slutsatsen att vi till varje pris måste ta tag i frågan och avveckla det misslyckade experiment som vi aningslöst utsatt vår växande generation för i mer än 30 år. Det enda “positiva” som med bästa vilja i världen kan sägas komma ut ur detta experiment är rika skolägare och överföring av både ägande av svensk myndighetsutövning och svenska skattemedel till svenska och internationella investerare. Domen kommer att bli hård om vi inte agerar NU och KRAFTFULLT! Några förslag och tankar runt hur det skulle kunna gå till finns att läsa i min egen bok som kom ut förra året “Sveriges väl – är Sveriges val”.

Vi har skolplikt i Sverige och skolan är obligatorisk från förskoleklass till och med nionde klass för barn och unga från sex till femton års ålder. Vi har under lång tid innan det ödesdigra och illa underbyggda beslutet om friskolorna fattades av Sveriges riksdag lagt stor omsorg vid att reda ut och utveckla vad skola är och hur den kan och skall bedrivas. Värt att särskilt påpeka är att det som det sägs ovan är klassat som myndighetsutövning att driva skola och speciellt då också uppgiften att betygsätta elever i de olika ämnena. Betygsdokumentet är sedan något som följer eleven genom livet och i många fall blir helt avgörande för individens framtid. För att söka arbete eller högre utbildning. Vikten av att denna betygsättning är både rättvis och opartisk och självklart helt fri från vinstintressets inverkan torde därmed vara absolut självklart för alla och envar.

Just skolan är därmed kanske den i särklass känsligaste verksamhet vi har och måste hållas fri från vinstintresse. Här duger inga mellanformer. Om vi skall kunna återgå till en rättvisande skola för alla ser jag ingen annan väg än att helt avveckla friskolesystemet och aktiebolagsskolor och företrädesvis också återföra ansvaret för skolan till staten. Detta då våra kommuner är både olika stora och olika finansiellt starka eller svaga och att redan det kommunala ansvaret oundvikligen medför att vi får en ojämn och orättvis resurstilldelning.

Hur totalt fel friskolesystemet blivit förstår man när faktiskt både de som går i kommunala, icke friskolor, och de som går i friskolorna är förlorare, både rent ekonomiskt och resursmässigt och rättvisemässigt med hänsyn till deras framtid. Eftersom elevurvalet blir olika genom att de som aktivt väljer och de som inte väljer eller väljs bort hamnar i den ena eller andra skolformen uppstår både segregation och orättvisa. Då friskolor vill ha bra statistik tenderar man att luta åt högre betyg och som framgår även förfar direkt bedrägligt för att uppnå detta. Dessutom drar man extra pengar (gärna för att öka vinsten) när man drabbas av högre kostnader i den publika kommunala skolan till följd av till exempel mer krävande elevunderlag eller behov av skolunderhållskostnader på äldre skolor. Man håller sig med särskilda ekonomer i de större koncernerna för att bevaka kommunernas skolkostnader och på så sätt tillskansa sig extra pengar utan att ha motsvarande kostnader. Men man höjer gärna utdelningen till ägarna.

Den andra orättvisan är givetvis att den som går i en publik skola och oftast får ett mer rättvisande betyg, som inte används i reklam- och vinstsyfte, riskerar att förlora möjlighet till vidare studier till någon med glädjebetyg från en friskola. Någon som kanske inte ens klarar studierna. En dubbel förlust för samhället.

Man måste kunna erkänna när man gjort fel. Det enda rätta är därefter att göra om och göra rätt. Vi kan behöva acceptera att det uppstår vissa engångskostnader till följd av ett sådant beslut. Men det är ett beslut som är absolut nödvändigt för Sveriges framtid. Vi måste sluta leka affär med våra barns och vår egen framtid.

Eller som Kazmierska citerar en friskolelärare som avslutning i sin utmärkta bok som jag också varmt rekommenderar:

”- Vi kommer paja hela generationer annars.”

Uppdaterades: