Att koka en groda

De flesta har nog hört talas om “experimentet” att koka en groda långsamt. Experimentet går ut på att man placerar en groda i kallt eller rumsvarmt vatten där den säkert känner sig hemma. Därefter kokar man vattnet på svag värme, varvid grodan inte reagerar särskilt mycket eftersom uppvärmningen går sakta. Men till slut blir det för varmt och grodan avlider av det heta vattnet, den blir kokt. Jag hoppas att ingen har gjort försöket eftersom det verkar vara ganska grymt.

Men vi i Sverige och kanske i andra länder också har faktiskt blivit utsatta för just detta. Vi har inte avlidit ännu, men temperaturen är bildligt talat redan rätt uppskruvad. Vad menar jag då med detta?

Efterkrigstiden, 1950-, 60- och 70 talet var en utvecklingens tid i Sverige. Med visioner om ett bättre samhälle för alla och reformer för en modern och likvärdig, icke segregerad skola, för bostäder med modern standard som kunde hyras (eller köpas) av alla. Vi investerade i vårt land och alla eller åtminstone de allra flesta upplevde att vi fick det bättre år för år. Och så var det. Skola och utbildning blev tillgängligt för alla som ville och kunde. Sjukvård blev successivt allt bättre och för alla utifrån vars och ens behov. Åldringsvården blev en fantastisk tillgång, inte minst om man tänker på att dess föregångare var fattigstugorna för ett stort flertal. Publika kommunikationer byggdes ut och moderniserades. Kraftförsörjning och elnät byggdes och byggdes ut i takt med växande behov. Pensionssystemen reformerades i flera steg så att alla fick tillgång till en pension som gick att leva på.

Vi var många som bidrog och betalade våra skatter och samhället/politikerna levererade. Grodan mådde gott i det rumsvarma vattnet och anade inte oråd.

Men vad hände sen?

Jo, sedan minst tre decennier har olika regeringar i Sverige bedrivit en hård åtstramningspolitik, följt nyliberalismens dogmer, försökt effektivisera offentligt finansierad tjänsteverksamhet, privatiserat och minskat personalen. Resultatet vi ser är skolelever som inte klarar skolan med godkända betyg, skolelever som får glädjebetyg och får svårt att klara de högre studier som de antagits till. Vi har vårdköer till mycket av det som den offentliga vården är avsedd för, vi har gräddfiler med försäkringslösningar till sjukvården för cirka 700,000 människor. Övriga får stå i kö. Vi har äldreboenden som inte har tid att sköta sina uppgifter gentemot de äldre som behöver omvårdnad.

Vi kan fortsätta med järnvägar och eldistribution, vatten- och avloppssystem som inte underhålls så att en rimlig kvalitet eller ett rimligt och förutsägbart pris inte kan erbjudas för vissa tjänster. Vi lever här på lånad tid. Så länge ingenting eller alldeles för lite görs kommer det att “spåra ur” alltmer.

Det är en politik som förutom att låta ett bra land med fungerande institutioner förfalla samtidigt har bidragit till en dramatisk omfördelning av ekonomiska resurser. De rika och högavlönade är vinnare om man räknar i kronor och ören, medan en del kanske fått en något bättre ekonomi, även om en stor del också fått det sämre ekonomiskt i förhållande till det samhälle vi lever i och med den kostnadsbild vi nu har. Det är dyrt att leva idag, bostäder, mat, övriga förnödenheter som man förväntas “konsumera” är väldigt dyrt för många idag.

Vad som kanske är viktigare att konstatera är att om man bortser från att vi fått fler miljardärer och fler fattiga så har det samtidigt blivit ett annat samhälle för oss alla. Ett samhälle med större segregation, större ojämlikhet, fattigdomsfällor och gräddfiler. Ett samhälle som enligt forskningen är just ett sämre samhälle för ALLA att leva i. Brottsligheten ökar, livslängden blir kortare. Missbruk ökar. Psykiska besvär ökar. Och som sagt det här drabbar ALLA.

Om vi bara fortsätter på den inslagna vägen med åtstramningspolitik, nyliberalism, privatiseringar och gräddfiler för vissa. Då är grodan snart uppe vid kokpunkten. Det är inget som jag önskar våra efterkommande barn och barnbarn och övriga medmänniskor som kommer efter oss.

Framtidstro i vårt samhälle kräver visioner, reformer och förbättringar. Mot ett samhälle med mindre orättvisa, ökad och ökande jämlikhet och solidaritet mellan människor! Ett samhälle där vi alla kan se ljust på framtiden. Och också ett samhälle där vi tar ansvar för vår jord och framtidens klimat.